Vad händer när staten förlorar sin självbevarelsedrift?

Nationella självskadebeteenden uppstår sällan genom illvilja. De uppstår när politiska eliter förlorar förmågan att skilja mellan moralisk självbild och nationell rationalitet.

Inledning

Begreppet nationellt självskadebeteende används ofta slarvigt i svensk politik, som en etikett på beslut man ogillar. Men om termen ska ha analytiskt värde måste den vara mer specifik: beslut som avvecklar strategiska förmågor eller skapar strukturer som tar decennier att återställa, även när den politiska viljan senare förändras. Det kan inte enbart handla om politik som visar sig ineffektiv, dyr eller impopulär, utan om irreversibla processer, om förlust av institutionell kompetens och återställningskostnader som är så höga att de låser fast landet i långvarig sårbarhet.

Med denna skarpare definition blir listan över verkliga exempel kort, men träffsäker. Och den visar att Sverige under de senaste två decennierna har uppvisat flera sådana beteenden; vissa blocköverskridande, andra tydligt kopplade till specifika regeringar, både borgerliga och socialdemokratiska.