Inledning
Socialdemokraterna har under mandatperioden röstat emot eller kritiserat en rad reformer som ligger nära vad många väljare kring den politiska mitten efterfrågar. Det gäller allt från bidragstak, kvalificering till välfärden och säkerhetszoner till sänkt reduktionsplikt, skatter, friskolor och delar av migrationspolitiken. I andra frågor har S drivit egna förslag som innebär högre skatter, större statlig styrning eller begränsningar av privata alternativ inom skola, vård och omsorg.
Men Socialdemokraternas egen politik ger uppenbarligen inte hela bilden av vad ett regeringsskifte skulle innebära. Om de rödgröna vinner valet kommer Magdalena Andersson att vara beroende av V, MP och C.
Dessa partier vill i flera av de frågor där S och den borgerliga regeringen redan står långt ifrån varandra gå ännu längre. Vänsterpartiet kräver dessutom att få ingå i regeringen. MP kommer att kräva inflytande framför allt över klimat-, energi- och migrationspolitiken, medan C:s stöd blir nödvändigt för att över huvud taget skapa ett fungerande parlamentariskt underlag.
Vad kan vi förvänta oss?
Vad har Socialdemokraterna röstat för och emot under mandatperioden? Vilka ytterligare krav ställer V, MP och C för att göra Magdalena Andersson till statsminister och släppa fram hennes budgetar. Svaren på dessa frågor är inte uppmuntrande läsning för mittenväljaren:
1. BIDRAGSTAK OCH HÅRDARE KRAV I BIDRAGSSYSTEMEN
Socialdemokraterna röstade nej till regeringens bidragstak. Vänsterpartiet och Miljöpartiet står ännu längre från regeringens arbetslinje och motsätter sig flera av de skärpningar av bidragssystemen som Tidöpartierna genomfört. En rödgrön regering skulle därför rulla tillbaka eller förändra centrala delar av regeringens bidragsreformer.
2. KVALIFICERING TILL DEN SVENSKA VÄLFÄRDEN
Regeringen har infört principen att den som kommer till Sverige successivt ska kvalificera sig till delar av de bosättningsbaserade välfärdssystemen. S har motsatt sig regeringens modell, medan V och MP står ännu längre från principen att nyanländas tillgång till välfärd ska begränsas genom denna typ av kvalificeringskrav. Ett regeringsskifte skulle därför medföra att reformen rivs upp.
3. MIGRATIONSPOLITIKEN KAN ÅTER BLI GENERÖSARE
Socialdemokraterna säger idag att den strama migrationspolitiken ska ligga fast. Miljöpartiet och Vänsterpartiet står för en betydligt generösare migrationspolitik och motsätter sig flera av de åtstramningar som genomförts under mandatperioden.
Det innebär att S migrationspolitik kommer att bli en central förhandlingsfråga vid ett regeringsskifte.
4. INFORMATIONSPLIKTEN OCH PERSONER SOM VISTAS OLAGLIGT I SVERIGE
S, V och MP har motsatt sig regeringens informationsplikt, den så kallade angiverilagen. En rödgrön regering skulle därför ha ett starkt internt tryck att avskaffa eller kraftigt begränsa systemet. Det skulle innebära att vissa offentliga verksamheter inte behöver lämna information som kan hjälpa myndigheterna att hitta personer som saknar rätt att vistas i Sverige.
5. ÅTERVANDRINGSPOLITIKEN
Regeringen har kraftigt höjt bidraget för frivillig återvandring. S har motsatt sig reformen och V och MP är ännu tydligare motståndare till regeringens återvandringspolitik. Ett regeringsskifte innebär därför att den nuvarande modellen förändras eller avvecklas.
6. SÄKERHETS- OCH VISITATIONSZONER
Socialdemokraterna röstade nej till regeringens säkerhetszoner. V och MP har också varit starkt kritiska till reformen och till flera andra utvidgningar av polisens tvångsmedel.
7. FLERA AV REGERINGENS KRIMINALPOLITISKA REFORMER KAN OMPRÖVAS
Socialdemokraterna har själva rört sig mot en hårdare kriminalpolitik, men Vänsterpartiet och Miljöpartiet har motsatt sig flera av de längre straffen, utökade tvångsmedlen och preventiva åtgärder som regeringen infört eller föreslagit.
Det betyder att den kriminalpolitik som förs efter ett regeringsskifte inte bara avgörs av Socialdemokraternas nuvarande position. Även här kommer regeringsunderlaget att kräva förhandlingar.
8. REDUKTIONSPLIKTEN OCH DYRARE FOSSILA DRIVMEDEL
Socialdemokraterna har lämnat mycket av sin tidigare linje efter konflikten om reduktionsplikten. Miljöpartiet har däremot klimatpolitiken som en kärnfråga och vill använda betydligt starkare ekonomiska styrmedel för att minska användningen av fossila bränslen.
9. KÄRNKRAFTEN
Socialdemokraterna accepterar idag ny kärnkraft och statlig riskdelning för att finansiera den. Men Miljöpartiet är fortfarande kärnkraftsmotståndare och Vänsterpartiet är betydligt mer skeptiskt till regeringens kärnkraftssatsning än S.
En regering som är beroende av MP och V kommer därför att härbärgera en grundläggande konflikt om hur stora statliga resurser som ska användas för ny kärnkraft och vilken roll kärnkraften ska få i det framtida elsystemet.
10. FRISKOLORNA
Här ligger S, V och MP betydligt närmare varandra. Socialdemokraterna vill förbjuda vinstuttag, stoppa nya vinstdrivande skolor och ge kommunerna större kontroll över etableringarna. Vänsterpartiet vill gå ännu längre och avveckla marknadsskolan.
Vid ett regeringsskifte finns därför ett starkt parlamentariskt underlag för omfattande förändringar av friskolesystemet. Centerpartiet står däremot långt från V i denna fråga, vilket gör skolan till en given konfliktyta inom regeringsunderlaget.
11. PRIVATA FÖRETAG I VÅRD OCH OMSORG
Vänsterpartiet vill gå betydligt längre än S när det gäller att begränsa privata vinster och privata företags roll i välfärden. Partiet går till val på att stoppa vinstjakten inom vård, skola och omsorg och kommer att kräva inflytande över denna politik.
För mittenväljare som vill behålla möjligheten att välja privata vårdcentraler, äldreboenden och andra utförare finns anledning till reflektion.
12. HÖGRE SKATTER PÅ HÖGA INKOMSTER
Socialdemokraterna vill redan höja skatten jämfört med regeringen för personer med högre arbetsinkomster. Vänsterpartiet vill gå betydligt längre i omfördelande riktning. En rödgrön regeringsförhandling kommer därför att innehålla ett tydligt tryck mot högre beskattning av höginkomsttagare.
13. HÖGRE SKATTER PÅ KAPITAL OCH FÖRMÖGENHETER
S vill höja kapitalbeskattningen jämfört med regeringen. Vänsterpartiet driver en betydligt mer långtgående politik för beskattning av stora förmögenheter och kapitalinkomster.
För den som har större aktie- eller fondsparande, äger företag eller har byggt upp ett större privat kapital är det därför inte bara Socialdemokraternas budgetförslag som är relevant. Kapitalbeskattningen blir ett område där V kan kräva eftergifter.
14. ISK
S accepterar skattefriheten upp till 300 000 kronor men vill beskatta större ISK-innehav hårdare. Vänsterpartiet är betydligt mindre positivt till den förmånliga ISK-beskattningen. Ett rödgrönt regeringsunderlag innebär därför ett tydligare tryck mot högre beskattning av större privat sparande än vad S ensamt föreslår. Sparsamma poliser och undersköterskor skall straffbeskattas.
15. BANKSKATT OCH ÖVERVINSTSKATTER
S vill redan höja beskattningen av bankerna kraftigt. Vänsterpartiet går längre och vill använda beskattning av vad partiet beskriver som övervinster hos banker och andra stora företag. Här finns därför goda förutsättningar för en gemensam vänstermajoritet för högre beskattning. Konsekvensen blir högre kostnader för hushållens bolån.
16. ARBETSTIDSFÖRKORTNING
S har öppnat för kortare arbetstid men har ännu inte bundit sig vid en generell 35-timmarsvecka. Vänsterpartiet är betydligt tydligare och går till val på arbetstidsförkortning. Partiet framhåller själv kortare arbetstid som ett av de resultat man vill uppnå genom politiskt inflytande.
Om V sitter i regeringen blir därför arbetstidsförkortningen en konkret förhandlingsfråga snarare än en intern diskussion inom arbetarrörelsen. Dessutom utgör detta ett avsteg från den svenska modellen.
17. HYRESMARKNADEN
S, V och MP står gemensamt långt från en liberalisering av hyresmarknaden. Vänsterpartiet går längst och vill stärka hyresregleringen ytterligare och har bland annat drivit krav på frysta hyror, vilket är vänsterpopulism när den är som sämst - politik som låter lockande, men skapar kaos och bostadsbrist.
Den nuvarande bostadsmarknadens långa köer och starka insiderfördelar kommer därför knappast att angripas genom friare hyressättning under en rödgrön regering – fortsatt dysfunktionell bostadsmarknad.
18. STATLIG STYRNING AV EKONOMIN
S vill ha en statlig investeringsbank och en mer aktiv industripolitik. Vänsterpartiet vill gå betydligt längre när det gäller statligt ägande, investeringar och politisk styrning av kapital. Miljöpartiet vill samtidigt använda staten och skattesystemet för att styra investeringar mot klimatomställningen.
På detta område förstärker stödpartierna Socialdemokraternas rörelse mot en mer aktiv stat.
19. ARBETSKRAFTSINVANDRINGEN – HÄR DRAR CENTERPARTIET ÅT MOTSATT HÅLL
Socialdemokraterna vill återinföra arbetsmarknadsprövning och begränsa lågkvalificerad arbetskraftsinvandring. Centerpartiet står för en betydligt mer liberal arbetskraftsinvandring och värnar företagens möjligheter att själva rekrytera personal internationellt.
Detta är ett exempel där S inte kommer att pressas åt vänster av V eller MP utan i liberal riktning av C. Om Centerpartiets mandat krävs för regeringsunderlaget blir arbetskraftsinvandringen en uppenbar förhandlingsfråga.
20. SMÅFÖRETAGANDE OCH REGLERINGAR – CENTERPARTIET BLIR MOTVIKTEN
S vill bland annat återinföra revisionsplikt för fler mindre aktiebolag och höja kravet på aktiekapital. Vänsterpartiet står generellt för mer reglering av näringslivet, medan Centerpartiet har företagande och minskad regelbörda som centrala frågor.
Även här uppstår därför en konflikt inom det tänkta regeringsunderlaget. För mittenväljaren betyder det att den faktiska politiken inte går att utläsa ur S valmanifest; den kommer att avgöras av förhandlingar mellan partier som står mycket långt från varandra.
21. GÅRDSFÖRSÄLJNING
S motsatte sig regeringens modell för gårdsförsäljning. V och MP har också en restriktiv alkoholpolitisk tradition, medan Centerpartiet varit en av de tydligaste förespråkarna för gårdsförsäljning.
Även denna mindre fråga illustrerar den större konflikten: C:s marknadsliberala och landsbygdsorienterade politik står på flera områden direkt mot V:s och MP:s regleringsorienterade politik.
22. FÖRSVARET OCH NATO
Socialdemokraterna står bakom Nato och den stora svenska försvarsupprustningen. Vänsterpartiet motsatte sig det svenska Natomedlemskapet och har en annan säkerhetspolitisk tradition. Om V sitter i en S-ledd regering blir försvars- och säkerhetspolitiken därför ett område där mycket stora principiella skillnader måste hanteras inom regeringen.
23. CENTERPARTIET OCH VÄNSTERPARTIET DRAR REGERINGEN ÅT HELT OLIKA HÅLL
Det kanske största problemet med att försöka beskriva en framtida ”rödgrön politik” är att någon sådan gemensam politik ännu inte finns. Vänsterpartiet och Centerpartiet står långt ifrån varandra i frågor om skatter, företagande, arbetsmarknad, friskolor, ägande och ekonomisk politik.
Vänsterpartiet säger samtidigt uttryckligen att det inte tänker släppa fram en regering som partiet inte självt ingår i. Om även Centerpartiets mandat behövs måste Magdalena Andersson förena två partier som i centrala ekonomiska frågor betraktar varandras politik som närmast motsatsen till vad Sverige behöver.
Regeringsunderlaget utgör problemets kärna
För mittenväljaren räcker det därför inte att konstatera att Socialdemokraterna har blivit stramare i migrationen, hårdare i kriminalpolitiken eller mer positiva till kärnkraft. En regering styr inte med ett partis valmanifest. Den styr med den majoritet som kan tolerera regeringen och rösta igenom dess budget.
Efter valet 2026 blir Magdalena Andersson beroende av MP för klimat- och migrationspolitiken, V för regeringsbildningen och den ekonomiska politiken och C för parlamentarisk majoritet. V har dessutom gjort regeringsmedverkan till ett uttryckligt villkor för att släppa fram en ny regering.
Det gör skillnaden mellan Socialdemokraternas politik och en möjlig S-ledd regerings politik central. En mittenväljare som tycker att Magdalena Andersson har förflyttat sitt parti i rätt riktning måste samtidigt ta ställning till vad som händer när denna politik förhandlas med ett Miljöparti som vill gå betydligt längre i klimat- och migrationspolitiken, ett Vänsterparti som kräver regeringsmakt och en tydlig vänstersväng i den ekonomiska politiken och ett Centerparti som i flera ekonomiska frågor kräver raka motsatsen.
Det är först efter dessa förhandlingar som man vet vilken politik en röst på regeringsskifte faktiskt resulterar i. Alternativt kan mittenväljaren låta den nuvarande framgångsrika regeringen få fortsätta sitt arbete.